Veckan som gått har faktiskt varit händelserik. Det började med att min rygg fick sig en knäcka i mitt tycke helt utan anledning. Okej helgen innan hade jag varit hemma hos min pappa och promenerat i skogen i jakt efter svamp samt dagen efter plockat potatis halva dagen  - på det gamla hederliga sättet. Kanske blev det för mycket för en stackars krockskadade ryggrad, vad vet jag. Men tack vare hjälp från bla Torbjörn Mårtensson i Vellinge så kunde jag redan efter ett par dagar promenera som en vanlig människa igen. Annars verkar jag fastnat i någon slags status quo där jag varken blir sämre eller bättre - jag får helt enkelt vänja mig tänker jag. Träningsmässigt innebär detta att jag återigen börjat röra på mig, dock inte i samma utsträckning eller intensitet som tidigare. Men smärtan blir inte intensivare av aktivitet så det tolkar jag som ett positivt tecken och att rörelsen istället påskyndar läkprocessen.

Helgen rivstartade för övrigt med en härlig utbildningshelg i Vellinge. Tanken är att jag ska läsa till naturterapeut och jag kan avliva myten om att det skulle vara flummigt på något sätt. Jag stormtrivdes och vill du läsa mer så gå in på http://www.naturterapeutskolan.se. Du kan läsa alla kurser i sin helhet eller bara välja ut de kurser som intresserar dig särskilt. 

Alla boendes på västkusten har väl erfarit att himmlen verkar öppna sig minst en gång om dagen här och Skånes frodiga åkermarker liknar numer våtmarker. Tydligen har bönderna fått rekommendationen att spruta sin potatis varannan dag - något att fundera över när ni köper potatis- för att undvika att skörden ruttnar. Själv har jag tacklat detta regnfenomen med att boka en resa till Egypten i slutet av oktober. Det blir en chans att vila upp sig och traska runt bland ruiner och gravar - för bara någon månad senare blir det nog annat som tar Patriks och mitt fokus. Härifrån räknat är det 13-14ve kvar av min graviditet och räknar man bort olyckan verkar allt fortlöpt mycket smidigt. Så smidigt det nu kan med tanke på att jag för närvarande väger 8kg mer, känner mig som en flodhäst och att alla kläder jag äger är fula och/eller passar väldigt illa på min förändrade kroppkonstitution.

Men vissa saker roar mig väldigt och det är den uppmärksamhet jag numer drar till mig varje gång jag springer. Min status för närvarande är ca 20min jogg följt av 2min gång där gången nästan gör ondare i min stackars rumpa/rygg än själva löpningen. Jag är numera en trafikfara då bilister och trafikanter tycks tappa hakan varje gång jag springer förbi - det tillhör tydligen inte vanligheterna med gravida kvinnor som springer i ve 26-27. Det tycker jag vi bör ändra på - jag lovar, det är inte farligt (förutsatt att du löptränat innan du blev gravid), testa vetja. 

 

Sofie

21 september 2011 09:12

Underbart att du är en trafikfara, heja dig :) Kram Sofie

Camilla Lindholm

24 september 2011 16:59

Haha eller hur :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden går och nästan hela sommaren har nu passerat. Långsamt blir jag bättre och denna vecka är det tänkt att jag ska börja träna lite lite mer vilket betyder en si så där 10-14h. Håll tummarna för att huvudet sitter kvar och armar och ben svarar - s...

Först kommer ingenting, sen kommer ingenting och sen får man hela flaskans innehåll på tallriken. Det är väl det som brukar kallas för ketchupeffekten, eller som i mitt fall att det händer massor  av saker på en gång. Nu kan jag i och för sig inte hä...

Phua vilken pärs det har varit. Efter magsjukan vars sviter fortfarande ger sig till känna genom en orolig och öm mage och lite andra besvär så börjar jag skönja ljuset i tunneln. I efterhand kan jag konstatera att det nog inte var jättebra att start...

Såhär några dagar efteråt är det nästan komiskt det som hände i Holland. Tydligen var det inte meningen att jag skulle köra denna tävling - en favorit som jag vunnit 2år i rad. Strul har det varit en bra bit innan denna tävling men låt mig börja från...

och avsaknaden av att bara kila ner två trappor till ett framdukat frukost och middagsbord är total. Dagens ständiga fråga är numera - vad ska vi äta i dag då? Något som man kanske inte kan äta som huvudmål men ändock är fantastiskt gott är hemgjort ...