Idag har jag varit hos Ulla på kostverkstaden, bla för att analysera mina testresultat från mineralanalysen (http://www.traceelements.com/). Ok det var lite sämre än förra gången men ganska bra ändå - tur att saker och ting aldrig är så bra att de inte går att förbättra :)! Det är dock tur att jag för tillfället inte planerar på att skaffa barn då min zink- och kopparbalans var just lite tilltufsad. Detta har jag faktiskt kunnat känna själv - man lär sig med tiden vilka symptom olika obalanser ger. Men här kommer alltså dagens gratistips för alla som vill bli gravida. Se till att era zinknivåer i kroppen är lite högre än kopparnivåerna. Tänk även på att kopparhalten i kroppen ev kan påverkas av för mycket klorhaltig bassängsimning men även choklad, räkor, avokado, paranötter mm innehåller mycket koppar. För att testa och se ifall du har för lite zink: ta en klunk zinklösning (finns på hälsokosten) och gurgla. Smakar det metall, ja då har du inte brist. Smakar det vatten, ja då bör du nog käka lite extra zink :)! Som vanligt fick jag lite CST och som brukligt slog jag nästan knut på mig själv. Idag fick jag bla loss lite organ som fått för sig att fastna i mina muskler.

Nu ska jag prova lyckan i löpspåret, 3x2km hoppas jag kunna avverka :)!

Efter en väldigt lugn vecka med lätt jogg varvat med lätt cykel och simning är det dags att börja få upp farten igen. Istället för att träna har jag under de här två veckorna passat på att vara lite social och i lördags var jag hemma på kusinträff som överraskande nog innehöll ett bröllop. Med mig hemifrån fick jag även lite nyplockade kantareller och blåbär. Så igår blev det både kantarellmacka och omelett med smörstekta kantareller samt blåbärssockerkaka som kronan på verket.  

Efter en tids velande så har jag nu bestämt att nästa tävling kommer blir Zofingen, även kallad VM i duathlon lång. Sträckorna är 10-150-30 med massor av höjdmetrar inkluderat. Eftersom det lär vara en hel del terränglöpning måste jag nu börja träna lite sådant och utförslöpning som tar på låren. I år ser det för tillfället ut som att den ständiga vinnaren Erica Csomor inte kommer till start. Det har tydligen lockat flera andra vassa atleter att testa lyckan på den hårda banan. Bland dem finns även Elina Ussher, kanske världens bästa multisportare, som fullkomligt krossade Eva Nyströms gamla banrekord i Åre Extreme Challenge. Så det ser ut till att det kan bli en hård fajt mellan triathleter, duathleter och multisportare :)!

för varje dag blir kroppen. Efter ett besök hos Torbjörn kunde han nu konstatera att baksidan är bättre än innan tävlingen och att det inte längre var några problem att få bort låsningarna i bröstryggen. Sedär ja...nu gäller det bara att övertyga coach att få träna lite mer. Men han vet som vanligt bäst så det är nog säkrast att låta honom bestämma - hihihi. Igår var mitt favoprogram "So you think you can dance" - shit vad de dansar!!! Ikväll blir det bio- mmm härligt med semester :)!

Så nu har jag slappat tillräckligt - en hel vecka utan ett enda tramptag, löpsteg eller armtag får räcka. Redan i lördags tyckte Patrik att jag började blir smått odräglig och uppmanade mig att börja träna igen. Så igår blev det en 20min jogg och lite plask i regn, åska, blixtrar och vågor. Idag har jag faktiskt testat cykeln och plaskat lite till. Hm det gäller att inte gå ut för hårt så i morgon får det nog bli ett besök hos Torbjörn igen. Hoppas han kan knäcka mitt revben den här gången. Patrik har gjort vad han kunnat då han masserat min rygg flera gånger under den gångna veckan. Så lite mjukare borde jag ju vara. Jag är i alla fall i full stånd att planera nya äventyr...ge er till tåls så ska jag snart berätta planerna för den närmsta tiden. Jag funderar nämligen på två tävlingar, vilken det blir får veckan utvisa.

Idag var jag hos Torbjörn Mårtensson i syfte att försöka få ordning på kroppen igen. Han kunde konstatera att en Ironman sliter på kroppen och dess muskler - och det rejält. Han tyckte att mina muskler var sunkiga vilket tydligen i alla fall var snäppet bättre än ruttna muskler, som han kallat en annan atlets muskler! Man får vara glad för varje ljusglimt :)! Dessvärre lyckades han inte mjuka upp brösryggen/revbenen som jag lyckats få någon låsning i. Det satt helt fast, liksom diafragman. Förhoppningsvis kommer min rygg slappna av om ett par dagar.

Annars såg jag på min cykelmätare att min maxhastighet var 80km under tävlingen. Tyvärr var det varken på platten eller uppför utan i en av banans roliga nerförsbackar. Dessutom såg jag att jag cyklat 10min snabbare första varvet än andra vilket kanske var lite väl snabbt såhär i efterhand :)! En annan rolig detalj är att Patrik berättade att han sett två små killar med penna och block som ville ha min autograf men precis när de skulle ta mod till sig och gå fram till mig så gick jag! Ber om ursäkt över det och skyller på min extrema ovana att skriva autografer. Det brukar liksom aldrig vara aktuellt här hemma...hahaha 

Min vistelse i Zurich bjöd på både med- och motgångar och här följer ett sammandrag:

+ Kastrup flygplats då jag slapp betala för cykeln som dessutom kom med planet :)!

+ Organsiationen runt tävlingen var kanon.  Simbanan var hur tydlig som helst. Kurvor och nedfarter på cykelbanan var markerade och även om vägen inte var avstängd kändes det säkert. Det var tom förbjudet att ligga i båge nerför vissa partier - vilket jag iofs hade velat :). Vi proffs hade tom en egen kontaktperson som hjälpte oss vid behov innan tävlingen. Han stod dessutom i växelzonen och berättade hur jag låg till under tävlingen. Super!

+Simningen: det gick kanon att simma ända till alla age groupers dök upp ca 500m innan varvning. Vid varvning var jag 6.5min efter ledaren, vilket är bra för mig :)

- Simningen: det gick inte lika bra när alla age groupers viftade och slogs - jag blir så passiv och skärrad då. Kom upp 17min efter första dam :(!

+ Aktiva tävlingsdomare som skingrade draftande grupper. Särksilt under andra varvet hjälpte de mig då jag på banans plattaste parti länge hade problem att ta mig förbi en grupp som låg mitt i vägen. De ville helt enkelt inte bli omkörda av en tjej utan ökade varje gång jag försökte köra förbi vilket fick till följd att jag fick rulla bak 10m. Otroligt frustrerande att inte kunna köra på i sin egen takt och jag förlorade mycket tid. Sen kom en motorcyklist som såg mitt problem och skingrade gruppen. Jag cyklade förbi men samma sekund som motorcykeln försvunnit så kom gruppen cyklandes förbi mig igen för att sedan utmattade bromsa in framför mig medan jag fick rulla bak. Tack och lov såg domaren det och vände tillbaka, hjälpte mig igen och stannade sedan hos mig till backarna kom, vilket kändes som en otrolig lyx. Kanon!

- Tävlingsdomarna kunde ha varit strängare med straff och gett fler svarta kort istället för gula (stop and go) eller bara varna.

+ Cykelbanan, rolig, omväxlande och vacker. Särskilt nedför var riktigt kul - coach visste nog vad han talade om när han trodde att banan skulle passa mig. En annan höjdpunkt var heart break hill - tour de france-känsla. Tokbrant uppför, massor med skrikande människor som sträcker fram sina händer för att ta på dig, smalt, smalt så bara du och cykeln får plats. Urläcket!

+ Min cykling.

- Min cykling. Andra varvet fick 5-6min långsammare. Efter ungefär halvvägs fick jag ont i benen på ett helt annat ställe än jag brukar, dessutom hade jag jätteont i sidan av mage/rygg som gjorde att jag fick sakta ner. Har aldrig känt så tidigare och det enda jag kan komma på är att jag precis bytte pedaler innan tävlingen (extremt osmart jag vet). De satt så exakt de kunde och kändes bra men annorlunda när jag testkörde en kort sväng.

- Löpningen, så fort jag klev av cykeln kändes det som mitt vänsterben skulle explodera i bitar! Aj vad ont det gjorde och jag ville helst gå hem och gråta...

- Lite långa transitiontider - men de berodde på att jag var tvungen att kissa i varje (tänker inte tala om hur jag praktiskt gick till väga dock ;))

+ att jag trots allt genomförde och gjorde det stabilt med en 6e plats i pro! Sträcktider: 1.08, 5.06, 3.20

+Publiken! 150 000 åskådare, tidigare har det varit ännu fler, som står och skriker, orkestrar som spelar och matstånd med doft från exotiska länder. Härligt!!!

+ Zurich, vacker och ren stad

- Zurich, helt sjukt dyrt! Vi hade knappt råd att äta....

- Naturligtvis fick jag betala för cykeln på väg hem :(

+ Att jag fick skjuss av Gustav Lindeus och hans pappa till starten på tävlingsdagen. Kanon! Och grattis Gustav till perset på 25 minuter!

+Patrik som ställde upp och bar mina saker, stöttade mig, skämde bort mig  och fanns där under hela resan. Tack för att du finns!

Sällan har jag känt mig så oförberedd för en tävling som denna. Adrenalinmässigt har jag redan tävlat så vi får se hur det går. Budord nr ett är att inte ändra något innan tävling men Igår lyckades min pedal gå sönder. Så en 3dagar innan tävling har jag nu bytt pedaler till ett helt nytt märke!!! Hoppas hoppas att jag lyckats få klossarna på rätt ställe. Jag kände mig helt panikslagen av incidenten. Nu ska jag bara packa lite och hoppas på en god resa ner till Zurich. Jag åker nämligen tidigt i morgon. Eftersom jag har ett fullspäckat schema i morgon hoppas jag att allt funkar bra med hämtning och skjussning till hotellet mm. Fast Schweiz å andra sidan är ju känt för sin fantastiska logistik.

Idag har jag även simmat lite på morgonen, låret är fortfarande ömt men kroppen känns mycket bättre nu, vilket inte är så konstigt ifall allt var snett. Torbjörn har även behandlat mig idag och kunde konstatera att musklerna kändes såriga. Hade jag varit sprinter/längdhoppare så hade jag riskerat att gå Carolina Klufts öde till mötes men tack och lov så kommer jag inte utsätta min muskel för riktigt samma explosivitet. Håll tummarna för mig där borta. Det behöver jag..... 

..men jag har inte haft något positivt att skriva och därmed låtit bli. Min baksida har hela tiden blivit sämre och är helt dysfunktionell, även i vanliga livet, vilket omöjliggjort nästan all träningen de här 8dagarna. Extra problematiskt har det varit då Henrik är i Norrland och inte kunnat behandla den. Istället har jag varit hos flera andra och naturligtvis har det varit svårt för dem eftersom de inte riktigt känner till min kropp. Så idag var jag hos Torbjörn Mårtensson (yes den gamla sprintern) som har sin klinik på MAI. Han kunde konstatera att det mesta i kroppen var fel och att låret var i grym obalans och i kramp. Efter ett fasligt knäckande i rygg, fötter och huvud och en massage av baksidan som nästan fick mig att flyga i taket återstår det att se om jag nu blir bättre. Klockan tickar extremt fort just nu men jag förutsätter att jag står på startlinjen på söndag men håll tummarna för säkerhets skull.